Jag är min egen ensak

Nu är jag såndär igen.

När jag var 7 år bestämde jag att jag skulle bli poet.
Vid 10 års ålder ändrade jag beslutet och siktade på författare.
Min ömma moder utbrast glatt att jag kunde bli journalist.
Grovt förolämpad yttrade jag aldrig mer ett ord om saken.

Men skrev gjorde jag. Gör jag.

Fortfarande tål jag inte kritik.
I min laxrosa utstyrsel styr jag mor strömmen och låter det mest nedslående vara rosorna - riset är mer min grej.
Min vana är inte att överge sjunkade skepp, men så fort någon visar sig med en liten canapé av något slag lämnar jag yachten.

Det är helt förmätet. Je suis.

Nog om det. Jag ska sluta nu. Jag ska.
Ska man skriva måste man bli läst. Så enkelt är det.

Grönt är läckert. No more laxvarande.