Min dag

För de stackare som saknar tillgång till min riktiga dagbok (eller mina tankar, vilket är i princip detsamma) ska jag nu redogöra för min kaotiska dag.
(Håll käften, jag vet att du vill höra. Innerst inne.)

07.30.
Tänker: Är det min klocka som ringer?... Det ÄR min klocka som ringer.... Äh, jag drömmer nog. Om jag drömmer att jag stänger av den så slutar det... Så är det... Det slutar inte... Klockjäveljävel...

07.35/07.40/07.45
Se ovanstående

07.50
Säger: Men K Ä F T E N !!!
Kastar klocka på ouppackad träningsbag för att den inte ska gå sönder för mycket men ändå tillräckligt hårt för att den ska lära sig hela "silence is golden"-grejen.

07.55
Kravlar ur sängen för att tysta klockan som ligger och skriker bland äckliga träningskläder. Jag skulle också skrika om jag var tvungen att ligga där. Stackarn.
Konstaterar: Rum i akut behov av städning... Jaha.

(Härefter försvinner tidsbegreppet i bakfylla och allmänt dåligt morgonhumör samt en alldeles för tidskrävande dusch. Men jag var på föreläsningen två minuter innan de stängde dörrarna - waaay.)

Staffan Lind... Li... Äh, va fan... Staffan i alla fall, inspirerar till blogginlägg och överhoppande av lunch. Jag hade bara äcklig sötsur wok i alla fall. Bläk.
(Måste påpeka att jag inte är bortskämd och aldrig skulle ha mage att lyssna på föreläsning om världssvält för att sedan slänga maten. Nope, den är omdöpt till kvällsmat. Men den är äcklig för det. Äcklig OCH har legat i en plastbytta i min väska hela dagen. Hej salmonella!) :)

Bloggande i kombination med extrem träningsvärk och lyssnande till Koop i MP3 leder till en halvtimmes försening. (Koop är lite avstressande och är i normala fall inte alls fel.)

En halvtimmes försening leder oavkortat till skolk då jag saknar förmågan att stövla in i en sal mer än 5 minuter efter utsatt tid.

Skolk leder till återvändande till IBK:s datasal och inlägg i dagbok. Denna gång med Ardis i öronen (*rodnar* Jag veeet. Jag vet verkligen, Lambada finns också där nånstans. Men Ardis säger "...ain't nobodys businesshmmnubbanubba..." så gulligt att jag blir lite besatt mellan varven. Ja.)
Det är väldigt fullt i datasalen. Sen kommer PALLES låt! Så jag höjer lite. Och sen kommer (jag har redan sagt att jag är galen, skyll inte på mig) Östen med resten! Gud vad glad jag blir! Hahaha! Men åh!

Nu är det väldigt fullt i datasalen. V ä l d i g t fullt. En gubbe pratar med ett par snubbar så det ser ut som om han presenterar något. Helt formell! Jisses, vi har så mycket konstigt folk på den här skolan. Jaja.

Till dagboken: Oh jag är så glad idag tjalala... (ungefär)
Plötsligt lyssnar ALLA på gubben. Rätt vad det är reser sig en kvinna och börjar g e s t i k u l e r a och JAG som har läst engelska i S t o c k h o l m (wiwiwhooooo) känner igen de där gesterna... DÖVÖVERSÄTTARE!
Jag tänker, och nu citerar jag, " VAD I H E L V E T E ???!!!", och artikulerar noga inne i munnen - just so you know.

Mickey and Silvia åker ur öronen illa kvickt.
Inuti: Se normal ut, se normal ut! Var i helvete ä r du Sabinajävel?!

Jodå, jag har i min påtvingade skolk vandrat in på en datakurs i biologi - FÖR DÖVA.

Inuti: SABINAJÄVEL!!!! Jäveljäveljävel... hur kommer man UT?! U t a n att dra uppmärksamheten till sig? JävelSabina, jag gör det själv!
Säger: Hmm, ursäkta, jag ska inte vara här.
"De" svarar: Inte?... Nej, det ska du nog inte. Men du f å r gärna stanna, det är ok för oss.
Jag igen: Nejdå, det är bra tack.

Lite lagom surrealistiskt och så. Var chockad. Ringde Mannen och berättade min galna dag.
Han fokuserade på kvällen igår. Det gjorde ju då inte jag. Han verkade sorgsen.
Jag kan inte tvinga honom att inte vara det, men jag v i l l - jag vill t v i n g a honom att vara glad. Jag vill ringa från hans trappuppgång och höra honom säga igen att han saknar mig och att han bara ska öppna åt Östman och bara stå där. Så det blir lite lättare.
Det skulle bli lättare. Och sen skulle det vara lätt hela livet om vi nu ville det. (Om vi bara kan åka lite till Kina och sånt ibland. Och bo lite.)
Men han kan ju inte tro att det inte är det jag vill. Hallå! Det är jag liksom - la kärlekskranka toffla numero uno!
Sen var jag chockad lite till innan jag kunde smita in till vår workshop.

Jag gillar inte att ljuga eller så, men jag drog en rövare för gruppen, det gjorde jag. De har gått i min klass en termin förut och jag vet att de tror jag är galen redan.
Det vore tråkigt att ge dem rätt allra redan menar jag. De kan gott få grubbla lite först.

Vi hade en jättedålig föreläsning om genus och jag blev vansinnig och försvarade både rosa, smink och dockor utan att ens tänka på det. Himla lämmeltåg, det ställer jag inte upp på.

Sen blev jag jätteglad, för vi fick kaffe och mazarin och ännu fler mackor - gratis.
Jag gillar SIDA, men jag tänker lite att, hmm, kunde de inte sparat pengarna till dem som, typ, behöver det?
Jag menar, jag hade faktiskt wok i väskan och allt!

Nu sitter jag här och biljetthorar för SJ. Jag hatar SJ. SJ - DyrochförsenadJ!
SEN, när jag blir rik, då ska jag överraska Mannen hela tiden! Ska jag.

Kan du inte vara kvar Mannen? Bara tills... hela livet?

Men ååååh! (<-- Frustration över lovelife:et, förslag på lösningar mottages varmt.)
SOD IT. Jag tänker lägga mig på golvet och skrika "vill ha, vill ha, vill ha!!!" för det är det enda jag inte testat. Det kommer funka. Goddammit.

Varför får man inte lära sig att dansa i skolan?
Nästan varje dag önskar jag att jag kunde salsa eller nåt, men inte en enda gång har jag velat använda logaritmer. Det är fel.

Oj vad jag gillar bloggen hörni. Söte Jesus, riktig skrivlycka. Eller vad det heter.