Vaken

Igår trodde jag jag skulle dö. Jag ville aldrig prata mer.
Långvarig tystnad är jättefarlig och det här var redan på väg att bli långvarigt.
Jag hade börjat leta ställen i tankarna så när Anna ringde hävde jag ur mig allt. Annars är jag snart ute och irrar på nätterna och jag VÄGRAR bli tokig igen.
Kändes som att dra upp en taggtråd ur halsen men jag tror det lät mer som en vårflod. Idag är solen framme.
Tack för att du finns.

Min hund då... jeez så nervig jag är! När jag börjar tänka efter vad jag har haft för husdjur egentligen (hemfångade; x insekter, 2 möss och 2 kajor. köpta; 15 kaniner och 7 undulater) så tvivlar jag lite på att jag vet ett jävla dugg. Men vi har ju alltid haft både hund och katt i familjen.
Det tråkiga är att jag ALLTID har tänkt "Fy fan vad skönt att den där sura jycken inte är min!". Till och med om Peppino.

Jaja, jag spöar skiten ur mig (kan jag visst!) om jag inte sköter mig!

Förresten kommer min hund vara fantastisk!
Han kommer möta mig i dörren och hänga upp jackan åt mig. Och så lagar han mat också. Jättegod mat. Nyttig och näringsriktig. Med rödvin till. (På helgen i alla fall, han är något av en absolutist den dära jycken.)
Ibland kommer han baka och göra frukost på sängen åt mig när jag har en seg vecka. Och han kommer a l l t i d ihåg att köpa mjölk till mitt morgonkaffe.
Allt med bara en tass- det ni!
I gengäld skolkar jag ibland så vi kan gå i skogen. Kanske jaga lite hare och så.
Eller så åker vi på fantastiska resor (där han verkligen inte får rabies eller valpsjuka), kanske till Kina. Och jag lovar att han får lyssna på rumänska folksånger med jämna mellanrum.

Shit, vilket liv vi ska ha!

Och fåglarna dukar givetvis. Inte så att de ligger och solar magen inte!
Och så sjunger de Beatles "I feel fine" så mycket vi vill. Vi gillar "I feel fine".