Högstadiereunionshajt - resumé

Det var den återträffen det. Håhåjaja...
Vi summerar:
Alla hade varit synnerligen pirriga, några hade till och med nervositetsspytt. Majoriteten var gifta, förlovade eller hade barn (jag tillhör således fortfarande en mycket nöjd minoritet). Alla borttappade vänner finns nu i min telefon tillsammans med löftet att aldrig mer bli borttappade. Maten var god alla var glada.
Mina bröst gjorde blixtkarriär och faller nu i glömska? Jo, det gör de.
Min bästis berättade om sin stora sorg och det värker i mitt hjärta fortfarande. Om någon vill reta upp sig på mina tuttar så är det vassego, den konflikten kändes alldeles för högstadie när vuxenlivet mejade ner oss.
Jaja, jag ska ta tag i det också. Man måste reda ut även de små grejerna.

Hundmatskålarna är sålda. Aldrig mer.

Antingen säger jag det själv eller så väntar jag tills djungeltelegrafen gör det åt mig - jag är kär och allt är fint.

Har en känsla av att jag inte hann först i alla fall.
Nåväl, nu ska i alla fall jag se om jag kan fjäska mig till en tupplur på hans mage!