En god människa

Ganska länge var jag väldigt asocial.

Eller, tja, jag ä r ganska asocial. Kombinerat med übersocial, konstigt nog. Men hursomhelst, jag jobbar på det.

Av någon anledning är jag en sån som får rätt lätt får vänner. Och inte vilka vänner som helst - nejdå - jag får de roligaste och bästa helt enkelt.
Jag är bara dålig på att ta hand om dem. Men, igen, jag jobbar på det.

Idag jobbade jag alldeles kolossalt och letade (kanske) rätt på min aupairkompis Emma. Jag tror det kanske var hon i alla fall. Om det var det så älskar jag Facebook. För resten av livet.

Emma var (och ä r, antar jag) en av de allra bästa människor jag känt i hela mitt liv. Men just när vi flyttade på olika håll hamnade jag i det där stora svarta som vi inte pratar om. Det var då när jag isolerade mig totalt från allt och alla och sorgligt nog kostade det mig min polare.

Men nu j o b b a r jag på det!

OCH, när jag var i Sthlm fick jag 20 spänn för lite tillbaks av en gubbe i kassan på Coop och jag SA TILL! Fast han var jättetrevlig och jag var rädd att han skulle ta illa upp eller tro att jag försökte lura honom så sa jag till. Och sen skröt jag om det en massa gånger för Peter tills han nog trodde jag var en tönt så jag var tvungen att jämna ut oddsen med en stenhård attityd hela kvällen (men det märkte inte Peter så nästa gång ska jag nog spotta lite på golvet också, och harkla mig jättehögt innan, så det är en massa snor i spottet).

Ni fattar, jag kommer bli en BRA människa till sist! :)