Och hon är nedstämd.
Idag är jag synnerligen nedstämd.
Synnerligen.
Allt suger och den enda gången jag har skrattat idag var när Sofie ringde och saknade mig lika mycket som jag saknar henne.
Och egentligen är det varken konstigt eller oväntat. Det blir ju så när man går sysslolös. Jag blir.
Jag tar verkligen inte tag i småsaker med liv och lust när tiden finns. Torkar ur köksskåp och bakar bullar rfter att ha skrivit en fenomenal uppsats och ringt alla vänner som jag borde ringa.
Det är när den i n t e gör det som jag hinner med allt och är underbar och älskad av alla. Det har tagit hela dagen att tvätta e n maskin, prata med Sofie och äta kyckling.
Vid stiltje sitter jag overksam och dagen går åt till att gång på gång komma till insikt om att jag förmodligen utgör världens mest onödiga existens. Som ingen vill ha. Som aldrig är rolig. Som aldrig är smart eller snygg. Och som tycker det är alldeles LYSANDE för den hatar och föraktar alla i alla fall! Rätt åt er! Blä.
Och sen går min lilla karusell fortare och fortare tills jag nääästan tagit beslutet fullt ut att stiga av och bli eremit. Aldrig mer träffa någon ALLS.
Tur att jag ska till Sofie i helgen alltså. TUR.
3 kommentarer:
Jag vet hur du ska göra när de där tankarna kommer. Du ställer dig i ett tyst rum och blundar, slappnar av, andas djupt. Du måste blunda för att inte bli helt bländad av alla strålkastare och kameror som finns runt omkring dig, som vill lysa upp dig så att alla kan se dig ordentligt. Där du för några år sedan skule ha haft ditt crew omkring dig, de där heta skådisgrabbarna i smoking som alla vill ha men som alla vill ha dig, har du nu istället Peter med dig, ni håller varandra i handen. I den andra handen håller du den där Oscarsstatyetten. Du ler, ett riktigt sånt där strålande Sabinaleende som har blivit ditt signum, och hjärtat kanske hoppar lite extra när du ser alla som vill vara som du, som drömmer om att stå där du står. Du säger till fotograferna att det är nog och sedan går du vidare längs den där röda mattan som golvet i ditt tysta rum har förvandlats till, och så är du den där underbara människan som bara du kan vara och som är världens absolut bästa.
Shit Kim. *är för rörd för vidare kommentar*
Jag älskar dig ändååååå, och du är jue ALLTID snygg!! Jag tror u har ärvt det från mig!!
Skicka en kommentar