Stockholmia

Resan blev lyckad. Josse var hemma minsann, och jag hittade dit. (Utan minsta problem kan tilläggas - för att citera mig själv "Det d ä r ser ut att vara uppåt Vasagatan, dit går jag!" ) Hon bodde skitfint och man kunde gå ut på hennes tak och sitta där, men vi gjorde inte det för jag är inne i en klumpig period. Josse hade varit i Kina för flera år sen och det visste inte jag. Så hon kunde kinesiska. Jag ska a l d r i g mer tappa bort Josse så jag inte vet såna viktiga saker. Josse frågade om jag bloggade än. Jag svarade luddigt. Jag vet inte varför jag tycker det är så otäckt att bli läst. Kommer det aldrig gå över?


(For suckers!)

Därefter åkte jag till Nacka där Monica hade redan barnsäkrat allt utan min eminenta hjälp men vi hade sjukt roligt när vi satte upp en hyllgrej. Not.
Borren fick spel och dödade hennes hand och sen satt själva borret kvar som gjutet i väggen. Gick icke att rubba. Men allt löste sig dagen efter när en man kom dit och ordnade upp det.

Jag hatar män.

Innan jag skulle åka hem (dagen efter då alltså) kollade jag på utställningen i... den där parken som ligger mittemot Dramaten. Berzelius? Ja, så var det. Ni kanske inte vet att den heter så, men då vet ni FEL.
I alla fall så var det en fotoutställning som hette "Spirit of the wild" av Steve Bloom. (Jag tror det var han som la en massa nakna människor på torg i olika städer och fotade, men det kan vara helt fel.)
Jag tycker mycket om djur och utvecklade omedelbart en våldsam förälskelse i hans arbete. Eftersom jag vid tidig ålder led av en lätt besatthet för naturprogram så behövde jag inte läsa något av det som stod på skyltarna för jag kunde allt. Det är den enda gången förutom på tipspromenader och biologilektioner som man har användning av det man minns från barndommen. Det var lite roligt tyckte jag.
Dessutom kom det ett väsigt ljud i en av låtarna i min Mp3 som fick mig att studsa högt och blänga misstänksamt på en gubbe för jag trodde det var han som väste åt mig (och kanske ville döda mig - man vet ju aldrig med de där storstadsmänniskorna) och det tyckte alla andra lantisar som kollade på utställningen var roligt, så det är inte precis som att jag var den enda som hade en bra dag där i Berzeliusparken.


(Erkänn, det är svårt att inte bli lite kär.)


Den här japanska makaken badar i varma källor. De har gjort det så länge att de inte klarar sig utan källorna längre. Människorna är som vanligt och tafsar på deras miljö. Men ändå, het get den där apan alltså.

Sen fönstershoppade jag på One. Den här fågelburen hittade jag. Den som har gjort den har aldrig haft fåglar. Eller sett fåglar. Eller sett bilder av fåglar. Men annars är idén rolig, för fågelburar är i regel vansinnigt fula och tråkiga.


Den här spegeln hittade jag också där. Den får pris för Dagens fulaste föremål. Att se den i verkligheten var som att ta ett djupt andetag över en hink med ammoniak.



När jag kom tillbaks till Västerås sms:ade jag Peter och frågade om han ville ta sällskap hem, men jag fick inget svar. Så jag cyklade till hans jobb och ställde hans cykel i en rondell. Sen sms:ade jag och sa att jag hade åkt hem och lagat mat istället. Sen stod jag och fotade min stöld. Detta är första kortet. På det var det blixt. Jag hatar blixt.


Detta är andra kortet, där fick jag inte med så mycket vägg som jag ville.


Detta är tredje kortet (det kanske ni hade räknat ut). Jag gillade det, men det blev suddigt.



Det tog jättelång tid innan Peter kom. Han ringde ett par gånger och jag la på i örat på honom så jag inte skulle avslöja att jag inte var hemma. När han väl kom ut sa han "Var fan är min cykel?!". Det hörde inte jag för jag var galen på skärpan och blixten. Sen gick han ut i rondellen och såg sig omkring och fattade inte riktigt. Tyvärr fick jag inget kort på det för jag var för upptagen med att avslöja mig.

Idag har jag satt en post-it på hans ena gitarr, den försummade gröna;
"Hej Peter! Varför spelar du inte på mig mer? Älskar du inte mig längre? Har du träffat någon annan, någon finare? Jag orkar inte mer, jag flyttar till Växhuset! Blä!"


(Ni ser ju själva, hon är till och med osträngad! Stackarn. Och där bredvid hänger Daniels gitarr - självaste anledningen till försummelsen! Inte bra det här.)

Senare idag ska jag fota mig själv med pyttesmå apelsiner som ögon.

Men jag s k a skaffa ett jobb. Ännu senare idag ska jag det! :)

Och, andra bloggen är uppdaterad... Jajamensan! ;)