Ibland måste man ställa sig frågan

Kan den mannen allt?

Jag tror nog det. Igår la g a d e han en vanlig människa. Det var magi. Och tur. Jag skulle gärna orera kring det ett bra tag, men allt låter så futtigt och lamt. Inte ett dugg likt hur det är.

Spetan (stickan för de som inte kan hederlig svenska) kröp ut häromdagen. Det borde åtminstone hörts en liten fanfar eller nåt men ärligt talat så upptäckte jag det inte förrän på kvällen. Skönt i alla fall.

Min första arbetsdag är avklarad. Inte svårt alls. Klassen var förmodligen den lättaste jag träffat på. Väluppfostrade är det ord jag tänker på. Sällsynt och fint.
Imorgon blir det tydligen det motsatta. Jag har fått lov att skicka ut dem ur klassrummet om de inte sköter sig. Hmpf!, säger jag.

Ikväll är det jag och Gwen och inga andra. Jag är inte ens speciellt nere. Feeling rather french to be honest. Och förresten ger detta mig en möjlighet till att passa precis v a d jag vill. Och det kan jag ju säga så mycket att det blir aldrig några himla skidsemestrar för Sabina Andersson i alla fall. Whihooo!

Nä, nu ska jag äta, vila och SKYNDA mig!