Fan i helvete då

Idag började så fint. För första gången sen start skulle vi vara full styrka. Friska barn och frisk personal.
Så ringer Es mamma och berättar att Es bror åkt på de jävla streptokockerna och att de håller E hemma också.
Framåt lunch kände jag hur min långdragna förkylning började gå åt fel håll. Igen. Ungefär samtidigt började elvorna dyka upp i ansiktena på de små liven som omger mig om dagarna. Ett jävla härke är vad det är.

Ljuset i mitt liv mötte mig dock vid bussen och informerade om att vi ska käka thai idag. Lägg till det en fet påse dillchips och min lycka var gjord!

Nu är han ute och går med Daniel och jag har noterat att det ligger ett paket på mitt nattygsbord. För att inte slita det i stycken bloggar jag.

Feber feber.

Jävla härke ja.

Undrar om det finns några chips kvar?

Hoppas han kommer snart. Åh, han är så fin!

Jag ska nog sova lite på soffan.












Ja, det ska jag.