Mamma och hennes spanske andreman

Jag saknar min mamma.

I övrigt är folk rätt duktiga på att hälsa på. Moster, kusin, systrar och syskonbarn har alla varit här. Min 82-åriga mormor var till och med här i helgen (önskar önskar önskar hon bodde närmre). Lillasyster är här så ofta att vi kallar extrarummet Emilias rum.

Men mamma? Nix.

Om jag fick hit José Carreras så skulle hon komma. Det är då ett som är säkert.
Build it and they will come.

Min mamma är en operafantast. F a s t hon inte är en högfärdig människa som seglar och golfar och äter rysk kaviar. Hon tycker om opera ändå. Hon lyssnar på opera, hon pratar om opera, hon åker runt och kollar på olika operor, hon har till och med studerat opera - frivilligt! - och när hon lyssnar på opera får man INTE störa.
En gång sa Emma till mig att hennes mamma minsann också hade börjat lyssna på opera. Hon lyssnade på Sarah Brightman minsann. Då gjorde jag korstecknet mot henne så hon brände sig på tungan.

Josh Groban och Sarah Brightman lurar ingen. Nästan ingen. Inte mig!

Mest av alla tycker min mamma om José Carreras. José Carreras är den viktigaste av tenorerna skulle man kunna säga. Själva grundvalen på vilken dagens opera vilar. Han har inte så vass röst som de andra två (vila i frid Pavarotti). Personligen tycker jag att alla tenorer låter som små flickor och fattar inte vad hon menar. Men hon menar att hon har rätt så då har hon nog det.

Ett tag var José Carreras oerhört sjuk i cancer. Det var en ledsam tid. Mamma läste böcker han skrev och återgav dessa för oss. Men nu är han frisk igen och det är väldigt bra. Ibland åker han till Sverige och sjunger. Då åker mamma och Monica och lyssnar (om mamma har ledig vecka - min mamma tar aldrig ledigt från jobbet - inte ens för opera).

Här är lite bilder på den store (fast lille) mannen.


Här är José Carreras ung och (skulle jag tro) med i en uppsättning av Carmen. Fast unga sångare är inte hälften så bra som de äldre. Det är för att rösten måste "mogna". Således är den unge kraftkarlen Don José i Carmen aldrig någon ung kraftkarl utan oftast en äldre herre som är helt kraftlös. Så man får kisa lite och spela med. Lite som i tennis - bara man vrider huvudet i samma takt som de andra åskådarna så är det ingen som märker att man inte hänger med.

Här bläddrar José Carreras i en bok av något slag. Kanske har han fått den av någon annans mamma. Kanske är det ett fotoalbum med nakenbilder. bara för att min mamma aldrig skulle göra så så betyder det inte att inte någon annans mamma skulle. Mamma har berättat att det finns damer som kastar upp sina trosor på scenen när José Carreras sjunger. Det tycker jag är lite äckligt av dem.


Här sitter José Carreras lite käckt på ett armstöd. Kanske för att promota en bok eller en skiva. Då sitter man ofta lite käckt på sätt som man aldrig sitter på när man bara vill sitta lite skönt.


Ibland ser José Carreras lite svår ut.


Men han kan alltid se ÄNNU lite svårare ut. Han är så svår att man inte förstår honom.

Nu börjar José Carreras se lite äldre ut. Och så snäll så snäll. Jag är inte helt säker på vad jag ska säga till honom för att få honom att komma hit. Men så himla svårt kan det ju inte vara och när jag väl kommer på det så kommer min mamma och hälsar på. Alldeles säkert.