Fjanterier

Och hur kommer det sig att det uppdateras så våldsamt just idag månne?

Jo, den där svininfluensan som är för hypokondriker och idioter? Jag tog lite sånt i armen. Sen var jag kaxig. Pratade vitt och brett om hypokondirker och idioter. Fnös åt det lilla sticket fast jag inte alls är en sån som fnyser åt små stick. Faktum är att jag till och med blivit ombedd av en läkare att inte skaffa barn då jag pep efter just ett litet stick i handen. Likväl fnös jag. Viftade med armen hela dagen för att visa att det inte kändes ALLS.

Varför gjorde jag det kan man då fråga sig. Var det för att jag är en ömklig liten riskgrupp? Är jag lite rädd av mig? Tror jag kanske att jag kommer dö av en förbannad jävla förkylning? Är jag dum i huvudet?

Nej, men när ungarna på skolan började få det och jag alltid är den de råkar förväxla med en näsduk så tänkte jag att lite ont i armen är bättre än två veckor på 80% av lönen.

Sagt och gjort.

På kvällen började det sticka lite i armen och när jag satt där på toaletten och löste sudoku i godan ro så var det nån som slog av värmen. Inuti. Och sen kom hela svininfluensan i koncentrerad dos. Jag kan inte påstå att jag brukar bli speciellt dålig av influensa men jag fick använda hela förståndet för att begripa att jag inte skulle frysa ihjäl av att ta av mig kläderna innan jag gick och la mig. Och en halvtimme senare höll jag på att brinna upp. Sen höll det på så där hela natten. Ni vet, ynkedom och ömklighet. "Värm mig Peter, jag tror jag dööör nu!"
Jag var som... som... en MAN!



Lyckades till och med yra lite. Rätt så käckt av mig att försöka laga diskmaskinen klockan 4 på natten iaf, det får man ändå säga.

Så jag var hemma igår. Och idag. Men nu är jag förbaskat pigg och eftersom jag helst inte vill städa (alls mer överhuvudtaget så länge jag lever amen) så bloggar jag.

Vad jag inte vet är om jag är hypokondriker eller... Hypokondriker, helt klart. En snål hypokondriker.