Om hämnd

Idag såg vi Män som hatar kvinnor. Blame the neverending stambyte. Vi vet snart inte vad vi gör.

Eller, ni tycker säkert det var b r a att vi såg Män som hatar kvinnor. Ni tycker kanske till och med att den mytologiske mannen borde fått nobelpriset? (En stilla undran är då om ni någonsin läst en bok skriven av någon som förärats med detta pris?)

Den är förmodligen en välskriven deckare. Jag kan ge den det. Gamla stereotyper i nya fräscha förpackningar. Ja, kollar man på Seven så kan man definitivt se den här.

Sen är det inte något jag skulle ge fem minuter av min lästid. Men det är ju jag.

Den innehöll en scen som fick mig att sitta som klistrad framför skärmen och mumla "Jag älskar henne, jag älskar henne" för mig själv medan Peter vände sig bort i äckel.
Jag har aldrig varit nån snäll flicka. Aldrig. Vill nån ge mig stryk så är jag inte den som inte kan ta en smäll men jag s v ä r den smällen kommer tillbaks. Hämnd är viktigt för mig.

Jag tyckte det var svinbra att hon tjejen gav igen på gubben. Asbra. Peter tyckte jag var skitäcklig som tyckte så men det är för att han aldrig haft anledning att hata. Jag hoppas och tror att jag skulle göra detsamma.