Tigerpaj

Jag gillar inte alla djur. Apor till exempel. Dem gillar jag inte. För mycket som människor för att man ska kunna se dem som djur och för mycket som djur för att man ska vilja träffa på dem i naturen. De finns och så är det med det men jag vill helst inte tänka på det.

Sen finns det ju fästingar. Jag har varit så duktig med det där. Jag är inte ett dugg rädd för dem längre. Jag vill utplåna dem, förvisso, men jag är inte rädd.

Och så finns det haj.
Min moster brukade nynna hajen och skrämma upp mig när jag var liten har hon sagt. Jag minns inte det. Sen såg jag Hajen när jag var 12 och vågade inte bada på en hel sommar.
Egentligen är det märkligt för så neutral som jag var när lejonen slet gasellerna itu i Ett med naturen så borde jag i vuxen ålder inte reagera vare sig mer eller mindre över en jäkla fisk.

Men det gör jag.
Jag är skiträdd för haj. När vi flyger ber jag till Gud att han ska låta mig dö i en eventuell krasch i havet så jag slipper vara vid medvetande när de kommer.
Kvällens hajtema har inte hjälpt. Och då har jag ändå sett inslag om hajarna vid Seal Islands tidigare. Både en och två gånger.
De har vassa tänder, fula trynen, orörliga ögon och man vet inte riktigt var man har dem. Och sen hoppar de också.

För jävligt.


Jag är skiträdd för haj and slightly intoxicated. Godnatt.