Jordanien del 2

Jo, och sen var det ju den där andra delen med att åka till Jordanien. Den mindre trevliga.

Får se, var ska jag börja?

Vi åkte som bekant till Aqaba, en hamnstad i Röda havsviken. Tydligen är snorklingen ganska fantastisk där. Jag är ju ganska seriös i min aversion mot havsdjur i allmänhet och hajar i synnerhet så jag var väldigt bestämd med att jag INTE skulle snorkla men Peter var sugen.

Här är våra bilder därifrån.



















Nämen? Syns de inte?

Nej, just det ja, vi fick inte bada i Röda havet. För jag ville inte ha på mig särk och slöja. Och hade jag haft på mig särk och slöja så hade det varit fritt fram för befolkningen att spotta på mig ändå. Vi kunde inte ens g-å på stranden utan att alla vände sig om och pratade och pekade på oss.
Där fanns en mentalitet som man kan hitta i en del domstolar "det är tjejens fel att hon blir våldtagen om hon klär sig utmanande" bara det att man inte behövde klä sig utmanande.
Att jag var ung, blond, ogift och reste med en man räckte för att jag skulle känna mer än bara ett obehag över att gå ut ensam.

På de två veckor vi spenderade i Jordanien rörde vi oss en del utanför turistområdena för att uppleva det "äkta" Jordanien. Sen insåg vi att det var mer som att få en rad örfilar än som att vara på semester.
Under hela tiden såg vi två kvinnor som arbetade.
Den ena hade en son som hette Daniel vilket fick oss att misstänka att hon var kristen. Och den andra jobbade som parkeringsvakt.
Hon lämnade inga lappar, hon knackade på rutorna och talade vänligt till folk som parkerat mitt i korsningar och mitt ute på högtrafikerade vägar. Ingen brydde sig.

Det fanns jordanska kvinnor som inte hade slöja och man behandlade dem inte annorlunda från de som hade, vilket åtminstone får mig att känna att det nog snarare handlade om rasism och inte slöjans vara eller icke vara.
Det fanns även jordanska kvinnor som hade en slöja som bara visar ögonen. De gick två steg bakom sin man med nedslagen blick. En såg jag som hade sminkat sina ögon i den grällaste turkosblå färg jag någonsin sett - hon vek inte undan med blicken men hon gick snällt bredvid sin man.
Den stora majoriteten hade slöja som täckte håret men rörde sig rätt obehindrat även utan karlar.

Jag är inte en speciellt fåfäng person men vet ni vad jag skulle lida mest av om någon tog ifrån mig?
Mitt hår. Jag vet inte någon kvinna som inte skulle hålla med på den punkten.

Någonstans har en jävligt sniken gubbe hittat på den där förbannade slöjan för att trycka ner sin kvinna och förr eller senare så kommer dessa förtryckta kvinnor att resa sig.
Jag hoppas på det.
Det finns mycket exploaterande av kvinnor i vår kultur som inte heller är bra, men att slöjan skulle skydda kvinnan på något sätt är bara bull.

Inte bara är förminskar det den enskilda kvinnan, det förminskar också hennes inflytande i samhället. Vi upplevde verkligen ett manssamhälle i total avsaknad av kvinnliga influenser. Allt var på mäns vis.

Sista dagen gick vi förbi ett grabbgäng som stod utanför en moské, vi vet inte om moskén spelade någon roll i sammanhanget men plötsligt blev jag blöt på benet och sa till Peter att jag måste ha trampat i något. "Fortsätt att gå" sa han. När vi kommit tillräckligt långt för att jag inte skulle kunna marschera tillbaks och läxa upp dem berättade han att de kastat vattnet på oss.

Det fanns de som var annorlunda, som inte förtjänar något av denna kritik. Men gosse, de var inte många.