Mina rädslor

Jag är rädd för fästingar och andra parasiter. Men de andra parasiterna kommer man inte i kontakt med så ofta. På den varmare halvan av året undviker jag högt gräs, speciellt i rådjurstäta områden. Jag får ändå fästingar. Fästingar älskar mig och jag får dem vad jag än gör. En gång var det en liten fan som satte sig mitt på min stortå.


I tonåren hade jag fobi. Det är viktigt att göra skillnad på fobi och rädslor. Många hävdar att de har fobier men är egentligen bara sjåpiga med tex spindlar. Min fobi förstörde nästan mitt liv där. Som ett litet psykfall kunde jag inte gå ut mer än snabba ärenden och var tvungen att duscha omedelbart efteråt. Ofta smygduschade jag för att ingen skulle få veta. Och jag kunde nog kolla mig själv upp emot 50 gånger per dag. Då var jag tvungen att låsa in mig nånstans, ta av mig alla kläder och undersöka varenda leverfläck minst två gånger med speglar.


Jag, ensam, gjorde mig frisk igen och jag tror ingen vet riktigt hur rubbad jag var. Jag kan plocka bort mina egna fästingar nu. Mest för att jag inte litar på någon annan. Men jag får inga psykbryt och måste duscha bara för att det krupit en fästing på mig. Men, det är klart, man kan bli jävligt sjuk så jag kollar mig fortfarande noga. Det är en hårfin linje men jag är noga med att inte kolla mig själv förrän jag lugnat mig så jag inte belönar fel beteenden eller hur man ska säga. Och så är jag vaccinerad så klart.


Annars är jag rädd för att tappa balansen. Jag åker inte skidor till exempel. När jag blir rädd blir jag arg. Jag blir nästan aldrig arg i vanliga fall men när jag är rädd flyger gnistorna. Och så blir alla andra arga på mig så då kan jag oftast skärpa mig igen. Det är rätt bra.


Och höjder är inte heller så kul.


MEN, jag skulle utsätta mig för samtligt om det var nödvändigt. Så klart.