Hundens bästa vän
Det är mycket om misskötsel av hundar nu.
Vi har ju, som bekant, adopterat vår fjant från Spanien via organisationen ADA. För att skaffa en hund och kanske göra nåt snällt på samma gång. Som kinderägg fast mindre tyskt. Och ingen choklad.
De är noga. Sjukt noga. Både med hundarna och de blivande ägarna.
Att de finns alls beror på att man inte har samma ovana att missköta sina djur i Sverige, därför finns det (eller fanns borde jag kanske säga) få svenska hundar att adoptera. Om man inte vill ha en kamphund som någon skaffat mot bättre vetande. (Gismo var med i Top Dog förresten - kul öde va? Eller lam hussejävel som ville ha en tuff hund.)
Den fördomsfulla delen av mig tycker sig förövrigt se ett samband mellan förekomsten av kamphundar på blocket och liknande och de omogna invandrarkillar (<- d ä r är den fördomsfulla delen - det finns givetvis svenska idiotkillar också) som inte har en susning om vad hundägande innebär. Sen har vi SOS, ytterligare en organisation som tar sitt arbete mycket seriöst. Så gör även ADA:s systerorganisation, Hundrondellen.
Det finns även några organisationer som specialiserat sig på att hjälpa hundar i baltstaterna, men dem vet jag inget om.
Givetvis finns där skummisar. Som Julie Rescue.
Allt verkar bara märkligt från början till slut. Man kastrerar inte sina hundar (allmän praxis på de andra organisationerna för att garantera att tikar som använts som sk valpfabriker får ett tryggt liv fortsättningsvis), man skriver fantasifulla historier om hur man hittat varje hund istället för regelrät information och man garanterar inte att hunden överlever. Mer än en gång har där funnits nedräkning på hur lång tid man har på sig att adoptera en viss hund innan man luddigt antyder att den kommer avlivas.
Det säger sig självt att det är just en av deras hundar som kommer med på tv. En hund som får gå igenom jourhem efter jourhem för att slutligen skickas tillbaks!
Så får de statuera exempel för allihop. Att ta emot hundar från utlandet är dåååligt. Punkt.
När vi hämtade Peppino hade han gått igenom både karantän och fått psyket testat. Trots detta var man från ADA:s sida extremt noggranna med att förklara vilken extrem omställning det skulle bli för hunden, hur svårt han haft det och hur jobbigt det att anpassa sig.
Och det v a r jobbigt. Till en början var han till exempel så rädd att göra oss arga att han inte vågade säga till när han behövde gå ut. Lägg till det en upprörd mage som inte var van vid att få mat så mycket eller så regelbundet...
Dessutom var han otrygg i sig själv och hade han till exempel fått stryk och känt sig otrygg med människor så hade det tagit ännu längre tid.
Att överge en hund i den perioden är helt otänkbart, för har de klarat testerna så går alla de där egenheterna över.
Hade det inte varit för att vi hittade en organisation med stränga krav, både på oss och hunden, så hade tanken inte fallit oss in att ta hem en liten fjant från Spanien.
Hade folk i Spanien haft samma djurhållning som vi har så hade sådana organisationer inte behövts.
Och hade tv4 varit liiite mer pålästa så hade de upplyst om det.
Vi har ju, som bekant, adopterat vår fjant från Spanien via organisationen ADA. För att skaffa en hund och kanske göra nåt snällt på samma gång. Som kinderägg fast mindre tyskt. Och ingen choklad.
De är noga. Sjukt noga. Både med hundarna och de blivande ägarna.
Att de finns alls beror på att man inte har samma ovana att missköta sina djur i Sverige, därför finns det (eller fanns borde jag kanske säga) få svenska hundar att adoptera. Om man inte vill ha en kamphund som någon skaffat mot bättre vetande. (Gismo var med i Top Dog förresten - kul öde va? Eller lam hussejävel som ville ha en tuff hund.)
Den fördomsfulla delen av mig tycker sig förövrigt se ett samband mellan förekomsten av kamphundar på blocket och liknande och de omogna invandrarkillar (<- d ä r är den fördomsfulla delen - det finns givetvis svenska idiotkillar också) som inte har en susning om vad hundägande innebär. Sen har vi SOS, ytterligare en organisation som tar sitt arbete mycket seriöst. Så gör även ADA:s systerorganisation, Hundrondellen.
Det finns även några organisationer som specialiserat sig på att hjälpa hundar i baltstaterna, men dem vet jag inget om.
Givetvis finns där skummisar. Som Julie Rescue.
Allt verkar bara märkligt från början till slut. Man kastrerar inte sina hundar (allmän praxis på de andra organisationerna för att garantera att tikar som använts som sk valpfabriker får ett tryggt liv fortsättningsvis), man skriver fantasifulla historier om hur man hittat varje hund istället för regelrät information och man garanterar inte att hunden överlever. Mer än en gång har där funnits nedräkning på hur lång tid man har på sig att adoptera en viss hund innan man luddigt antyder att den kommer avlivas.
Det säger sig självt att det är just en av deras hundar som kommer med på tv. En hund som får gå igenom jourhem efter jourhem för att slutligen skickas tillbaks!
Så får de statuera exempel för allihop. Att ta emot hundar från utlandet är dåååligt. Punkt.
När vi hämtade Peppino hade han gått igenom både karantän och fått psyket testat. Trots detta var man från ADA:s sida extremt noggranna med att förklara vilken extrem omställning det skulle bli för hunden, hur svårt han haft det och hur jobbigt det att anpassa sig.
Och det v a r jobbigt. Till en början var han till exempel så rädd att göra oss arga att han inte vågade säga till när han behövde gå ut. Lägg till det en upprörd mage som inte var van vid att få mat så mycket eller så regelbundet...
Dessutom var han otrygg i sig själv och hade han till exempel fått stryk och känt sig otrygg med människor så hade det tagit ännu längre tid.
Att överge en hund i den perioden är helt otänkbart, för har de klarat testerna så går alla de där egenheterna över.
Hade det inte varit för att vi hittade en organisation med stränga krav, både på oss och hunden, så hade tanken inte fallit oss in att ta hem en liten fjant från Spanien.
Hade folk i Spanien haft samma djurhållning som vi har så hade sådana organisationer inte behövts.
Och hade tv4 varit liiite mer pålästa så hade de upplyst om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar