Julafton

364 dagar ägnas åt alternativ inför kommande beslut, att fatta beslut och utdragna reflektioner (och självgissel) kring tagna beslut. Givetvis måste man dessutom umgås så mycket man kan med människor som inte delar ens åsikt. Faller det sig ändå så att man tycker lika kan den ena parten ibland bli tvungen att ställa sig positiv till motståndarsidans argument för att utveckla de egna tankegångarna. Det är rätt tråkigt. Så där som vardag är.

Detta är belöningen. Denna dagen tappar jag mitt lilla, kalla huvud totalt och uppfylls av gemenskapen, säger "tack", "ja" och "amen" åt allt och alla och känner mig trygg och omhuldad.
Jag spenderar en hel dag omgiven av människor som tycker EXAKT lika som jag utan att känna minsta lust eller behov av att lägga till, ändra på något eller försöka se saker och ting ur en annan vinkel.

Vore det inte för den intensiva vägran att delta på bild som får mig att glömma kamerahelvetet hemma jämt och ständigt så skulle det ligga en bild på kungsgatan här - för så långt höll jag mig innan jag började gråta idag.

Vi träffade Lisbeth Palme. För andra gången i mitt liv blev jag starstruck och började gråta (men jag hade faktiskt varit lugn ända sen korsningen vid kungsgatan!). Förra gången jag blev sån var jag tre år gammal och föremålet för min intensiva beundran var hennes make.

En sån dag! En sån träningsvärk! En sån helg! En sån moster! Såna... jugles jag har till att bli glada när jag kommer hem!

Synd att jag inte fick tag på dig Mathias. Men men, om vi skärper till det här med utsläppen så kommer det ju FLER 1:a majsar! TACK, AMEN och HALLELUJAH!