Du stängde väl av kaffebryggaren?

Jag är så l y c k l i g.
Inte fan vet jag varför, bara är, men det är skööönt.
Jo, lite vet jag varför, men jag behöver inte ens tänka på det. Det är så fint med saker som sköter sig självt, man behöver bara stå still och låta dem hända. Inte alls som med dåliga saker som man måste vara aktiv i hela tiden. (Det kallas självironi, även om detta inte är ett sånt inlägg som fler än jag behöver förstå.)

HA! Där fick du bitterblogg numero uno! Mama's taking a BREAK.

Lite panik och så. Låren har fått sig en törn, ser lite tragiskt ut. Men efter 8 år kan det nästan räknas som naturligt tillstånd. Och resten är strålande ju.
Mitt liv tar sina osannolika skutt igen, även om jag bangade på rollen som piga... haha. Nåväl, det går väl fler tåg. Annars får jag gå. Jag är en jävel på att gå.

Molnet på min himmel är Hunds ständigt framflyttade ankomstdatum. Eller snarare de ostrukturerade människorna som står emellan mig och honom. Men det är det enda egentligen.

Det gör ingenting om det regnar, jag tar med mitt paraply.