Där hjärtat är

Äntligen - Ä N T L I G E N!, säger jag.

Under dagen har jag läst igen allt jag missat och sovit framför tv:n. Jag har ingen aning om när jag somnade och således ingen koll på hur länge jag sovit. Håret står på trekvart och väskan är ouppackad. Jag har inte gjort något alls idag. INGEN har någon åsikt om det. Precis som jag önskade.

Denna sommaren har jag nästan jobbat ihjäl mig. Men jag har gjort det med ett leende på läpparna och vore det inte för den Lex Sarah-anmälan jag överväger så hade jag varit garanterad bästa möjliga referenser. Nåväl, den här gången får jag ingen lön för min möda. Någon får däremot den ris den så nitiskt gjort sig förtjänt av - det är en större vinst för vårdtagarna.

Shit, nu fick jag bråttom, ciao!