Maintenant

Det är så märkligt mittemellan just nu. Mittemellan glädje och melankoli, roligt och tråkigt, stress och lugn, fult och fint, passar passar inte.

Jag vill inte att nån rör vid mig, samtidigt som jag vill vara så nära det nånsin bara går. Längtar efter saker jag känner igen, som känns hemma, och vill aldrig åka hem igen.
Allt är för mycket och ingenting är nog.

Det har nog varit lite för mycket för mig. Eller, det ä r lite för mycket. Det blev bara värre av att komma tillbaks.

Och bättre, för här finns ju ljuset i mitt liv.

Nu ska jag hämta våra cyklar, en bok och lite färg. Någon måste faktiskt fixa det här förskräckliga håret nu.