Nu åker vi hem

Så här är det va... pappa längtar hem.

Jag längtar hem mer än vad jag gjort på en herrans massa år (Irland inräknat). Med detta sagt var chanserna för hemresa i nuläget små, mycket små.

Häromdagen, när jag var omåttligt pank och deppig, beslutade jag mig därför att ge upp tanken på att kramas med den lille halvblinde jycken i helgen. Sen spelar det liksom ingen roll att jag får tårar i ögonen bara av att tänka på hur lång tid det skulle ta innan ett tillfälle dyker upp igen. När jag väl fattat ett beslut gällande ekonomi så står det skrivet i sten. Och blod och såna grejer som är allvarliga.

Igår köpte jag en orkidée (för jag har aldrig haft en orkidée), sen köpte jag en till och bestämde mig för att vara glad för det lilla.

Så får jag ett litet mess på jobbet där det står att du hyrt en bil och jag kan ta ledigt på fredag för en helg fylld av kram med liten hund.

...

Jag vet inte hur eller ens OM jag verkligen förtjänat att vara med någon av din kaliber. Jag tänker istället passa på att citera något någon sa till mig en gång - "Jag avundas dig, men jag är inte det minsta missunnsam!"

Jag är inte heller missunnsam och det är en förbaskat märklig känsla att vara avundsjuk på sig själv.

Inte alls oangenäm dock.