Pilutta

De ringde mig när vi stod på gården. Undrade om jag ville ha ett nytt jobb.
Det är inte så synnerligen vanligt inom mitt yrke.
Jag såg mig omkring. Alla lekte och var nöjda. De skulle vara nöjda även utan mig, men nu är det så att de råkat bli mina ungar. Så jag sa nej.

Jag lever i en drömvärld. Jag minns att min fröken i mellanstadiet ryckte upp mig ur den ibland. Ändå föll jag handlöst.
Gjorde man fel fick man börja om. Och om och om och om. ´
Som vuxen kan man se slagen och tacka sin lyckliga stjärna för att de uteblev, man kan se de rubbningar man har och de rubbningar man undkommit och man lär sig att ömma så oändligt för sin nästa.
Jag vet inte om man mår bra av smärta just, men det är skönt och det är lätt att vänja sig vid. Människan är gjord för att vara beredd tror jag. Det känns så naturligt.

Man kan inte säga att världen var vacker, oavsett hur många vackra fantasifoster den gav upphov till. Kalla det tur eller kalla det otur. Eller välj att tala om det när det behövs, och inte hålla fast längre än nödvändigt.
Man kan vara glad för den man var och den man blivit och undra över vem man kommer att bli.
Ibland kommer jag på mig själv med att ömka människor som kommit undan sig själva. Det måste vara tråkigt?

Igår ringde de och frågade om jag ville ha ett nytt jobb istället för det jag redan har. Jag pratar pension och funderar på semester´, har ICA-kort och funderar på att köpa bil med min älskade sambo.
Jag lever ett liv nu där jag kanske inte vet var jag kommer befinna mig om fyra år, men jag vet med vem. Ingen obehagskänsla. Ingen trasig mage. Inte ens nässelutslagen vill vara med.
Han håller på och tjatar om att hans hundflock behöver ett extra rum när vi flyttar och jag säger att vi måste vänta... men på det stora hela har vi det pinsamt bra.

Är det så här jag är? Kommer han vara här med mig i hela mitt liv? Kommer vi lulla runt och vara så här glada jämt? K a n man det?

Livet blir nog galet med jämna mellanrum, men jag kommer aldrig mer gå med på att det blir dåligt. Och jag kommer aldrig nöja mig med mindre kärlek. :)