Dagen som var igår

Igår när jag cyklade till jobbet kom jag på mig själv med att undra om bilden jag har av min död är hotad på något vis.
Så mycket har man ändå lärt sig av sitt svenneliv att skattepengar det slösar man inte med om man inte har nån typ av chefsposition eller har ansvaret för att köpa in konst att hänga i olika korridorer. Således känns en oombedd heldag på sjukhuset som just en sådan grej som skulle kunna hota mitt fridfulla insomnande vid hög ålder.

"Är detta dagen jag kommer minnas som dagen innan helvetet brakade lös?"

Eller kommer det dröja till nästa gång? Eller gången därpå? Kommer någon kalla mig mamma innan mina lungor vittrar sönder? Eller blir jag påkörd av en cykel och får ett piano i huvudet på väg till sjukhuset?

Inatt drömde jag att jag spelade ett spel där man använde sig själv som spelgubbe (är det så rollspel funkar?). I alla fall fick jag ett kort som skulle bli nån slags arg mördarälva. Sen kom det en jätteful gubbe och hämtade mig för att jag skulle trilla ner i helvetet och omvandlas, men jag rymde för jag fick inte tag på Peter och jag blev JÄTTEARG för att han kollade på fotboll istället för att svara på mitt sms (för jag skulle ju åka till helvetet och inte ens se ut lite som mig själv när han kom hem). Till sist sket jag i det och följde med gubben istället. Jag fick gå baklänges upp för en lång stentrappa och sen föll jag handlöst ner i lågorna. Jag var arg och kaxig hela vägen och hoppade självmant.