Svidande magar

Vår semester har mest gått ut på att besöka andra. Min mamma är lite tjurig för att jag totalvägrade att stanna två dagar extra hos Ulf tills hon kom hem från jobbet.
Men det funkar inte, har man tre veckors semester kan man inte spendera mer än två på nära och kära. Lite måste man bara vara hemma och ha tråkigt också.

Ja, jag hade kunnat säga att vi ligger och hånglar på diverse vackra ängar hela dagarna och har det hur mysigt som helst. Jag hade inte ljugit. Men även mysigt är en smula långtråkigt.

Jättenyttigt! Tråkigt är en konst. En nödvändig konst som ger själen ett litet andrum.

Häromdagen till exempel! Så hittade jag en bok (förresten är jag fullt medveten om att man inte kan hugga en mening så där, men jag anstränger mig faktiskt inte, bara så ni vet. Så här kan man till exempel inte heller göra. Och bara parantesera (ha-ha) och klämma in fula små icke-meningar överallt. Men jag gör det. Pilutta dig!) på second hand-affären i Bor. Tanten (som jag tycker mig känna igen ganska ordentligt från Grynings performances i kyrkan) ville bara ha en ynka krona för ett riktigt snyggt ex av Svindlande höjder. Så jag gav henne 10 gånger så mycket. Hon fnyste. Jag var rätt nöjd.

Jag är ett biblioteksbarn. Men för tillfället har jag inget bibliotek. Jag gillar inte stadsbiblioteket här. Vet inte varför. Jag borde vara galen i det när det är uppsmockat mitt i den botaniska trädgården och allt (jo jag tackar jag! haha!).
Hursomhaver. I egenskap av en sån som föredrar att läsa andras böcker och med totalt köpförbud på lektyr som väger mer än 50g (har man flyttat ett par gånger så skaffar man sig ett sånt förbud rätt fort) tyckte jag att jag kunde dumpa en enda liten bok på ön.

Den följde så klart med hem. För jag hade fullt upp med att stirra på fuktfläcken på väggen i stugan och inbilla mig att jag och Peter skulle dö i en våldsam gasexplosion...

... och bli omskrivna i Värnamo Nyheter i flera ååååår framöver.

Nu läser jag den i alla fall. Och den gör mig så arg så arg (för jag blir arg när en roll som fått en levande karaktär beter sig dumt) så ni kan inte ana hur glad jag är att jag hittade den! F a s t den luktar rök och inte alls så där härligt gammalt som dylika fynd brukar lukta. Rätt vad det är så sitter jag här och l ä s e r!
Jag som inte har läst sen Mor gifter sig (då var jag faktiskt inte bara arg utan till och med tråkarg på den vidriga människan som skrev den) för två år sen sitter plötsligt med en bok i näven!

Bara för att jag hade lite tråkigt.

Guld värt. Jag vill ha mer sån här semester. Mycket mycket mer.




Svindlande höjder handlar ju då om Catherine och Heatcliff som röjer ner varenda människa de kommer med sin olyckliga kärlek. Och sen blir de galna. Bilden visar Kate Bush som troligtvis relaterar till Catherines person och har skrivit en sång om figuren som visar hur det är att vara galen och spöke. Jag tycker sången passar den fiktiva figuren bra. Huruvida den passar Kate Bush har jag ingen aning om.

Nu har Peter slagit sitt rekord på Quadra-pop (nåt på 600.000). Vi ska sova. Jag älskar Peter. Och jag ska aldrig lägga honom ute i solen mer.