Fot och tårta

Nu har två stora saker hänt i min värld och jag vet inte vad jag ska börja!

Vad ännu värre är... jag vet inte V A R jag ska börja heller! (Ja, nu är en sån där gång när jag tycker det är jobbigare att sudda än att skriva sjutton meningar till.)

Jag börjar med det lilla. Eller det som ni, i er ovetskap kommer tycka är det lilla.

Igår drog jag upp och slängde de sista tomatplantorna från balkongen (utom fyra som jag plockade in och fortsätter be för). Nej nej, nu går jag händelserna i förväg... I onsdags var jag på Vero Moda och fick då en pappkasse till mina varor som sedan legat i kasselådan i köket. SEN slängde jag de (nästan) sista tomatplantorna i DEN kassen, lät den stå utanför vår dörr i ett par timmar innan jag på kvällen skulle gå ut med Stella och gå. När jag och Peter lyfte kassen sprack den (såklart) undertill och fyllde vår trappuppgång med jord.
Jag störtar in och hämtar en ny kasse, sopborste och skyffel. Sen börjar jag sopa medan Peter baxar ner den trasiga kassen och det som var kvar i den nya kassen. Då ser jag det...

DET HÄR SÅG JAG!!!!!



EN FÅGELFOT! Fast en liten, skär fot. Kanske från en sparv.
Nu är det så här, som mamma till två undulater vet man med en gång att det OMÖJLIGT kan vara en av deras lemmar eftersom de har två tår framåt och två bakåt och den upphittade foten hade tre tår framåt och bara en bakåt. Har man haft ett par undulatbarn så ser man det lika snabbt som man ser skillnad på en kyckling och... ett litet mjölkpaket.
Man vet det med hjärnan. Men i hjärtat finns det en m ö j l i g h e t att en av fåglarna fastnat i dörren och fått foten klämd så benen knäcktes och blandades om innan den ramlade av och hamnade ute i trappuppgången utan att jag märkte det! Som en fullständigt USEL undulatmamma!
Så jag sa nåt i stil med "Åh Gud, Åh Gud, Åh Gud..." (ni fattar poängen) kastade borsten och sprang in och kollade att de levde. Det gjorde de.

Peter fick sopa upp. Inte för att jag inte klarade av det. Bara så vi är på det klara med det.

MEN VEMS ÄR FOTEN?

Hela resten av dagen, hela natten och hela denna dagen är det det enda jag har tänkt på. Vems är foten och HUR HAR DEN HAMNAT DÄR???
Den såg inte förmultnad ut så jag tror inte att den kom från jorden (förresten verkar det mycket märkligt att jag skulle kunna plantera en fot med tomaterna utan att reagera. Men nu var det j a g som planterade dem och jag har ibland huvudet i det blå så jag säger inte att det är h e l t otänkbart, bara extremt osannolikt.

Så, vilka fåglar begraver sina döda i balkonglådor?

Nu orkar jag inte skriva mer. Skriver om nästa grej sen. Dessutom är jag upprörd igen. Stackars lilla fot! Stackars stackars lilla fot!