Nu orkar jag skriva igen
Okej, det ANDRA stora som har hänt är en blåbärstårta. Ständigt dessa blåbärstårtor skulle jag vilja säga.
Det började, som somliga vet, med att en av mina jobbarkompisar presenterade oss i arbetslaget för innebörden av en upphittad blåbärstårta i något av våra tre kylskåp.
Det betyder, helt otippat, att någon i arbetslaget är havande och att övriga ska kalasa på tårtan och gissa vem den skyldiga är.
Sen den första blåbärstårtan anlände på det där mötet i mars ungefär har vi ätit blåbärstårta 3 gånger och 2 andra tårtor har hittats på enheten men inte vårt arbetslag. Idag var den fjärde blåbärstårtan. 4 av mina 9 kollegor är alltså på tjocken. Vi andra kommer också bli tjocka av all himla tårta men vi får inte ut några arvingar av proceduren.
Det var min kollega Lisa som smugglat in denna tårta.
Jag var inte beredd på det men jag blev riktigt depp där ett tag. Lisa är liksom min favoritkollega och jag kommer känna mig grymt ensam utan henne. Och barn... alltså, är jag den e n d a som tycker det är rätt s k ö n t att gå hem till lugnet när dagen är slut?
Jag vill ha en hund. Dumma dumma blåbärstårta.
6 kommentarer:
Jag kräver att du bär med dej blåbärstårta när du blir med hund. (För det SKA du bli.)
Aj aj kapten!
Men de är ju fula och otäcka och alldeles... alldeles... underbara!
Nej, du är inte den enda som tycker om att komma hem till lugn. Jag förstår inte heller bebishysterin. Long live freedom!
Jättefula och inte ett dugg underbara. Det är bara nåt man får för sig när de vinkar åt en så där trevligt med öronen.
Hear hear!
När de ser ut som en mini me (förutom pappas ögon) Dreglar med ett litet kladdigt rån i handen. Sover 12 h på natten och låter *mmmm* *mmmm* *mmmm* när han får fruktpuré. Så sjukt söt! Han kunde inte blivit bättre :p
Skicka en kommentar