12.7.09

Ronja går hem från krogen

Jag gör det inte så ofta. När jag gör det är jag inte rädd - men jag tänker alltid att jag borde vara det.
Men dels så inbillar jag mig att jag, med mitt humör, kan slå ner nån som är dubbelt så stor i rent ursinne och dels så förlitar jag mig en smula på förmågan att göra sig osynlig.
Det är lite som att köra på "säkra perioder". Inte alltid så säkert.

När min mage spårade ur inatt lämnade jag min bättre hälft i vimlet och gick hem själv. Det var en gubbe som gick efter mig. Han gick fort och tittade på mig hela tiden. Och jag kom på mig själv med att förbanna mitt val av väg. Bland det dummaste man kan göra är väl att välja en upplyst men obefolkad väg hem från krogen? Sen var rulltrapporna trasiga och finns det nåt jävligare än att ta ett steg ut på rulltrappan och sen inse att den inte startar? Man springer ju liksom inte ner igen och tar de vanliga trapporna utan det är bara att ta de där jättekliven och känna som om man försöker springa i gröt. Hela tiden försökte jag skrämma mig själv så jag skulle ta mig därifrån lite snabbare.

Så här är det; hela min barndom har jag blivit itutad att jag vi är lika mycket värda allihop. Flicka, kvinna eller tant - vi är jämlika med pojke, man och gubbe.
Senare i livet, inte bara när jag går hem från krogen har jag insett att det finns vissa saker jag behöver lära om.
MÄN i klassrummet till exempel. Vad spelar väl mitt innerliga engagemang för roll när jag inte har en av de där eftertraktade snopparna mellan benen? Och varför ska min käre konstruktörssambo vara hemma med eventuella barn när jag bara är en vanlig förskolelärare?

Vi kan dividera i evighet men när det kommer till mannen i tunneln så tycker du nog att det var bra att jag skyndade mig? Och sen suckade kanske du också och tyckte det var lite hemskt att jag ska behöva lära mig att bli rädd för saker när jag är 28 år och rimligtvis borde s l u t a vara rädd för saker istället?

Ibland, män, så förbannar jag ert släkte. Jag förbannar och jag b l i r förbannad men jag tänker aldrig aldrig bli rädd.

Inga kommentarer: