Jordanien

Det är mer än två veckor sen vi kom hem. Jag har funderat på vad jag ska säga. Vi börjar här.


Döda havet. Lite märkligare än jag trott. Att flyta tyckte jag inte var någon större skillnad från vanligt vatten. Man hamnade lite högre upp och det var lätt hänt att man tippade om man glömde sig och försökte simma. Koncentrerade man sig gick det också. Problemet med att tippa var att vattnet sved som tusen schampoon i ögonen. Och smakade helvete.

Det märkliga var att man gick på salt ner till vattnet. Det är inte ofta jag går på något jag anser vara mat så det kändes som slöseri. Och det märkligaste var att vattnet var som olja. Fett och glansigt.

Hotellstäderskan (thailändska) vek svanar, båtar och hjärtan av våra handdukar och tog innebörden i ordet yrkesstolthet till en helt ny nivå. Vi uppskattade det.


Detta är Wadi-Rum, ett jordanskt naturreservat och en öken. Naturreservat i Sverige och naturreservat i Jordanien är två väldigt olika saker. Här betydde det mest att det bara var beduiner som fick nyttja öknen och att turister således behövde en beduinguide för att få tillträde till området, inga speciella restriktioner mot att kasta skräp eller värna om naturen.

Vi valde att uppleva området från kamelryggen och inte via jeep, häst eller till fots. Ömma rumpor till trots - detta är ett av de bästa beslut vi någonsin fattat. Öknen var något av det mest oerhörda jag varit med om. Bilderna visar endast en bråkdel och de kan aldrig förklara tystnaden. När man slöt ögonen lurades man att tro att man var i ett litet rum med väggar nära inpå. Inte vet jag hur det är för andra men mig har det aldrig hänt förut.

Så åkte vi till Petra. Det var vansinnigt stort, vansinnigt storslaget och vansinngt vansinnigt. Det finns en anledning att det räknas till världens sju underverk och såvida det inte kommer en sandstorm och täcker över allt tills det blir bättre tider för jordanska kulturskatter så ska man nog pallra sig dit och titta på den. I jordanien behandlar man inte ovärderliga kulturskatter som man gör i Sverige. Till exempel får man rida på åsnor överallt och sitta i ofärdiga utgrävningar och äta lunch. Är man beduin får man till och med sova i grottorna.

Maten var god. Speciellt fisken. Den var fenomenal. Annars var det bästa att beställa in en massa förrätter. Salladerna var underbara. Men man var tvungen att kolla noga så man inte råkade gå runt med en massa grejer mellan tänderna efteråt.


Sprit. Inga problem att få tag på. Systemetpriser ungefär. På de mer fancy hotellen kunde det vara lite krångel att ta med sig till rummet. Där röntgar de väskorna när man går in och man får betala extra för det man tar in. På vårt hotell var det lugnt så länge man skötte det snyggt.
Dricks. Ja, det gillar man i Jordanien. Ger man inte dricks eller köper saker man inte vill ha så får man förakt istället.

Det är inte dyrt i Jordanien om man inte är turist. Turister betalar extremt mycket mer än jordanier. Det känns ändå rätt fair eftersom det ändå inte är speciellt dyrt. Man kan käka oxfilé på en lyxrestaurang för 9 dinarer, vilket är ungefär 90 spänn.
Däremot blir man lite förbannad när det står en jeppe inne på toaletten och tycker man ska dricksa honom för att han skulle ha fyllt på toapapper OM det varit slut.

Vädret var underbart. Vi blev till och med bruna. Vi liksom!