Om självinsikt

Idag läste jag en blogg skriven av en person som är något av det mest missnöjda och "se mig för hääär äääär jag" jag har träffat på. Ämnet var så klart stooort men där fanns en, för skribenten själv förmodligen helt osynlig, underton av missnöje över gnällspikar i snöflingeskrud som bara var helt... bedårande.

Det är något bitterljuvt med det där. Alla gör det och alla vet att de gör det men hoppas ändå på något plan att de är en snöflinga. Att just de kommer undan och äger den magiska s-j-ä-l-v-i-n-s-i-k-t-e-n som alla andra bara kan drömma om.

Jag gör det definitivt, hur står det till med dig?